kouzlit

Jag kände att jag ville skriva någonting.
Någonting, för min mamma.
Inte för någon särskild anledning eller så.
Ingen annan anledning än att jag älskar henne mer än allt på hela jorden.

 

 

Tack mamma för att du alltid finns.
Tack, för att du alltid stöttar.
Tack, för att du alltid bryr dig om. Även när du själv har det svårt.
Tack, för att du alltid försöker förstå.

Du är så himla vacker mamma, och jag hoppas att du vet det.
Jag hoppas så innerligt att du vet hur mycket du betyder för mig.
Tack för att du är bäst, mamma!

Jag vet att mamma inte har facebook, och hon läser nog inte min blogg.
Så, jag ska skicka en länk till henne så att hon också får se.
Det är väl inte det bästa jag någonsin skrivit.
Det är ingen dikt, det är inget stort, inget speciellt.
Men det kommer från hjärtat och det är allt jag har.

(Nu när jag läser det igen, ser jag att det suger. Nåja.. det är i alla fall inget som ska betygsättas.)