kouzlit

Dag har varit en jobbig dag, men samtidigt härlig.
Skolan gick bra och fram till klockan halv sju (kväll) hade jag bara ätit fyra mackor och två bullar.
Under den tiden hade jag burit flera tunga lådor upp och ner för tre trappor med 9 steg var.
Om och om igen.
Sen på kvällen när allt var nästan klart, (de ska fortsätta imorgon) det var då det bev jobbigt.

Jag vill så gärna berätta för någon, men jag får verkligen inte.
En hemlig familjegrej.
Men det är så jobbigt att sitta bredvid på ett hörn och höra dig prata med mamma om det där.
Jag känner mig enormt skyldig att hindra dig från att göra det där, för det verkar bara vara jag som bryr mig om att
hjälpa dig.
Jag vet att det egentligen inte är mig det är synd om. Inte mest.
Men jag har det också jobbigt. Och jag får inte berätta för någon.
Tänk er själva.

Je t'aime. <3