kouzlit

Hej.
Oj.
*Suck*
Det gick upp för mig nyss. Det är riktigt nära nu.
Nya skola, nya människor, nya tider, nya vanor, nytt.
Nerver. Stress. Tvivel. Ångest. Hopp. Rädsla. Lycka. Glädje.
Jag kom ju in, det var ju det jag ville.
Men sen då?
.....
I'm a rocketman!
And I think it's gonna be a long, long time....
......
Jag kommer sakna... allt. Det gör jag redan.
Alla konstiga lektioner med min något konstiga klass.
Vi stod kanske inte varandra särskilt nära alla gånger, men det gick ändå.
Vissa dagar var dåliga, vissa var jättebra.
Och.. när jag tänker tillbaka så vet jag ju att alla var ju skitbra i min klass.
Vi skrattade både med och åt varandra, tog oss på allvar när vi visste att vi verkligen skulle det.

Jag kan inte riktigt greppa att det här händer.
Jag ska inte tillbaka till lilla Skansenskolan nu.
Jag ska inte sitta i Uggleboet eller i Kungsträdgården eller Bibblan eller på bänken under trädet utanför matsalen längre.
Inte alls, inte det minsta.
Det blir nytt nu.
För snabbt för mig.

Men det blir ju bra sen, allt blir ju bra sen. Alltid.
Men.... nu är.... det inte lika tryggt längre.
Och jag växer.
Vi växer allihop.
Vi blir äldre och får ta tag i viktigare saker som vi förväntas kunna ta hand om.
Visst, alla vill väl bli tagna på allvar och få tillfälle att ta hand om sig själva.

Men mest av allt nu, vill jag bara stanna tiden och ha det som det är.
Inga mer förändringar nu, tack.
Nu vill jag bli sju igen och krypa ner under en filt med en kopp varm choklad och titta på Fantasia med mamma.

It's gonna be a long, long time......