kouzlit

Okej.
Killar, det ska jag prata om. För det är såna jag gillar. Jag vet inte varför, men det finns inget jag kan göra åt det. Faktiskt.
Antingen är de svin från början, eller så har de en liten griskulting som gömmer sig i huvudet på de.
Men det finns ju gulliga och trevliga killar också, men även de har väl fan ett litet svin där inne. Ja, det har de.

Anyway, jag förstår inte riktigt meningen med att gå ofrivilligt framåt i livet och tänka på kärlek, på den man inte har. Sen kommer det känslor farande från ingenstans och attackerar en. Från absolut ingenstans. Och det är inte bara för att jag är tonåring, så är det ju för alla, såvitt jag vet.  De där dumma känslorna kommer och förstör en fin vänskap, eller så ger de bara upphov till förvirring i ditt egna huvud innan du ens sagt något.

Åter till killarna.
Jag förstår mig inte på er. Alls. Inte ett dugg, jag förstår ingenting. Men så är det nog för er också, ni fattar inte heller.
Vad vi vill ha, vad vi vill göra, vad vi vill säga. Vad vi egentligen menar. Ärligt talat, det vet inte vi heller. Ni vet nog inte heller vad ni vill. Äsch... jag fattar ingenting.
Här sitter man. Skriver om er. Om mig. Om kärlek, som inte funkar.

Jag slår vad om att Amor jävlas. Jag menar, det är väl klart att han gör. Haha, ironiskt att kärleksgubben är just en kille. det är en Han. I alla fall, han jävlas. Han skjuter oss inte, han snuddar oss. Han väljer ut några stycken som ska få lida i ensamhet, snuddar till med en liten giftig, äcklig pil och sen får vi ta hand om resten.
Nej, jag tror inte på gud, men jag tror fanimej på att Amor finns. Vem ska annars ta skulden för allt det här?

Okej, okej. Jag vet att jag låter väldigt pessimistisk. Men, okej. Jag har hela livet på mig att hitta den där "någon". Den där lille speciella människan som tycker att jag är speciell. MEN det tar sån jävla tid så det kan ju komma någon trevlig emellan? Som... mellanlandning på en flygplats. Eller nej, det låter ju väldigt fult det där. Men ni kanske fattar grejen?
Ingen vill ju vara ensam, bara någon eremit som har givit upp ordentligt vad gäller livet och ägnar sig åt någon skalbagges släktträd istället. Men resten, vi vill inte vara ensamma, eller hur? Det är liksom det jag menar.
Om ni killar bara kunde hålla ert svin inom er hade det varit lite lättare. Och om vi tjejer kunde sluta vara såna jävla subbor hela tiden mot varandra, hade det också varit lättare. Ser ni? jag skyller inte bara på killarna, jag skyller på oss tjejer också. Men nej, här handlar det om att alla ska klassas. Snygg, ful, tönt, cool, tuff, emo, fjortis, idrottsäckel (det är mitt eget påhitt, men jag tycker det är fint) och de som ingen helt enkelt ser.

Nej... Nu vill jag prata med någon schysst kille som inte har något emot någon som inte är en pinne.
Lite mer att hålla om, lite mer.
Och det är bra. Inget fel.
Så det så.

Skriv gärna kommentarer, jag måste ju få veta vad ni tycker!

Mvh Sandra N-B, 15, 09-01-19.