kouzlit

Hej.

Precis som alltid när jag ska göra något viktigt, börjar jag tänka.
Och ännu en gång blir det för mycket för mig att hantera. 
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Jag kan.
Men vill inte...

Ikväll blir det ämnet vänner, och mig själv, som jag tänker på.
Jag saknar så oerhört många, och så oerhört mycket.
Jag känner mig värdelös och dålig på allt.
Jag känner att jag helst bara skulle vilja stå och skrika någonstans.
Tills jag liksom inte orkar mer.
Och då, när jag är klar med mitt skrik vill jag kunna bli tröstad och kramad av en riktig vän.

Men grejen är att... De försvinner.
Ni har inte tid.
Ni måste göra något annat.
Ni har redan planer.
Ni ställer in.
Ni har inte råd att åka hit.
Eller så vill ni inte, vad vet jag.

Och jag vet, det är inte lätt med pengar.
Planer är också en annan grej, det är ju klart har man bestämt ska man göra det.
Men.... make time.
För jag gör det för er.
Nu låter jag patetisk, jag vet.
Men jag är f*n aldrig upptagen, så ni kan alltid komma till mig.
Men, förlåt, om jag har gjort något som gör att ni inte vill.
Förlåt mig.
Men jag behöver er.