kouzlit

Hej
För det första vill jag ursäkta mig själv, för att ha lagt upp samma text två gånger.
Det var inte riktigt meningen, och jag vet inte hur man tar bort..

Idag har jag haft tankar.
Jag har åkt buss både till och från skolan, vilket jag inte gjort på ett tag.
Jag har lyssnat på musik.
Jag har blivit arg. Så fruktansvärt arg!
Jag har varit glad, bortsett från min lilla arga tid som orsakades av en person jag icke kommer nämna vid namn
Men allt ska h*n vet att jag allt GÄRNA vill slå denne på käften.

Ja, min första tanke, eller mina första tankar, uppkom på bussen till skolan.
Jag tänkte att filmer ljuger.
Allt är påhittat och inehåller sällan riktiga känslor.
Ja, alla känslor är ju påhittade, uppspelade.
Därför kallas de skådespelare/skådespelerskor.
För det vi skådar är bara något de spelar för oss.
Men det är en helt annan sak med musik.
Man kan höra vilka känslor sångaren/sångerskan har genom hela låten.
Och man börjar känna själv.
Man tittar på lyriken och tänker.
Texten flyter fram, och jag tänker.
"Usch vilken sorglig låt."
"Åh vad härligt glad den här sången/låten är!"
Ja, ni fattar grejen.

Det är absolut inte så att jag hatar filmer, nej nej!
Jag bara gillar filmer, men älskar musik.
Just den där grejen att jag kan höra känslan.
Känna känslan själv.
Vara känslan.
Ja.. på något vis.


Nu kommer jag nog inte överhuvudtaget på vad min/mina andra tankar/tanke var..
Men jag kanske kommer på det imorgon.
God natt, säg något, ha en åsikt snälla!