kouzlit

Jag tänkte skriva något jättebra, men jag glömde bort alla ord.
Jag tänkte mig att jag skulle försöka förklara något, men jag kommer inte ihåg vad det var.
Jag tänkte att... nä, jag vet inte.

Nu vet jag vad jag ska skriva om förresten.

Det är otroligt hur jobbigt allt kan bli, på bara en sekund.
Det är förfärligt att man kan må så dåligt att man vill försvinna från jordens yta.
Det är... hemskt att känna att man helt enkelt inte räcker till.
Att ingenting duger och att allt är skit.
Men då, då kommer det en fin vän och hjälper en upp.
Då kommer den där underbara människan och tvingar en att resa på sig.
Ger inte upp förrän man är okej igen.
Det är så en vän ska vara.
En sån där, som man kan ringa om man är helt hysterisk över något,
men så genast får han/hon en att lugna ner sig.
Och det, det är jättebra.
Och jag är jätteglad över att jag har en sådan vän. 
En vän jag aldrig någonsin skulle byta mot någon annan.

Du är så himla fin, Dumle.